- Pappa, när jag tänker på ditt jobb tänker jag på färgen grå.

Seriös utan att vara tråkig? Japp, det är det som konsten!

Den största synden för en talare är

tedium

= att tråka ut åhörarna.

Jonas, en förälder till ett barn i min dotters klass, berättade det här: 

- Pappa, när jag tänker på ditt jobb tänker jag på färgen grå.

- Jaha, varför då?

- När ni har redovisningar står ni bara och pratar och visar text på en skärm. Varför gör ni inga bra redovisningar? Ni skulle kunna visa fina bilder eller spela upp en teater istället. 

Det borde vara mer färg på väggarna och ni kanske kan måla spindlar på väggarna.

Pappa, vet inte du att man måste ha roligt för att man ska kunna lära sig något!

Tack för den underbara historien!

-Gunlög

Ha ha ha! Att göra en Philip Van Cleave!

Vill man vara en proffsig och seriös talare ska man tänka på:

• Att ha ett klart och tydligt kärnbudskap.
• Att kunna argumentera klokt och effektivt och för sin ståndpunkt.
• Att lyssna, analysera och bemöta motargument.
• Att uttrycka sig passande och med respekt.

- Om man gör tvärtom kan det hända så här! Kanske ett nytt begrepp? "Att göra en Philip Van Cleave!"

Oj oj oj! Det här vill du inte missa!

The Daily Show with Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
Gun Control Whoop-de-doo
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Indecision Political Humor The Daily Show on Facebook

 - Gunlög

Du ändrar inställningarna i någons hjärna så att de passar dig!

Den här bloggposten skulle lika gärna kunnat heta:

Vägen till samarbete går genom kommunikation!

För båda rubrikerna talar faktiskt om samma sak! Tro det eller ej!

Mark Pagel, biolog, delar i sitt TED-föredag med sig av en intressant teori om allt dettta. Han menar bland annat att språk är en bit "social teknologi" som gjorde att människans tidiga stammar fick tillgång till ett kraftfullt nytt verktyg: samarbete. Dessa ord är hans fritt översatta av mig:

"Var och en av er förfogar över det mest kraftfulla, farliga och omstörtande drag som det naturliga urvalet någonsin har utarbetat. Det är en neuralgisk ljudteknik för omkopplig av andra människors sinnen.

Jag talar om ditt språk, naturligtvis, eftersom det tillåter dig att inplantera en tanke från din hjärna direkt in i någon annans hjärna, och den personen kan försöka göra samma sak gentemot dig, utan att någon av er behöver opereras. 

Istället använder du faktiskt en form av telemetri när du talar, inte så annorlunda från fjärrkontrollen till din TV. Det är bara det att, medan den enheten är beroende av infrarött ljus, är ditt språk beroende av pulser, diskreta pulser, av ljud. Och på samma sätt som du använder fjärrkontrollen för att ändra de interna inställningarna i din TV, för att de ska passa ditt humör, använder du ditt språk för att ändra inställningarna i någon annans hjärna för att passa dina intressen." 

Språk är våra gener som talar, för att få saker och ting som de vill. Bara föreställ er känslan av förundran hos ett spädbarn när den första gången upptäcker, att genom att yttra ett ljud kan den få något förflyttat från ett rum till ett annat och kanske till och med få något att äta." 

Tack vare att vi lärde oss kommunicera lärde vi oss samarbete!

- Och självklart är det så att vi ständigt behöver träna för att upprätthålla och förbättra vår förmåga till god kommunikation och ett gott samarbete! Gruppdynamik och kommunikation

Men varför utvecklade människan en gång i tiden (ca 200 000 år sedan) vårt komplexa system av språk?

Varför finns det så många (7000 - 8000) olika språk på jorden - om det nu inte beror på isolation? Och vad betyder det för oss här och nu idag? Lyssna på Mark Pagels TED-föredag så får du svaren.

- Gunlög

Retorik vid förändringsarbete

Nyligen höll jag ett retorikseminarium för Hjälpmedelscentralen vid Stockholms läns landsting.

En av de övningar vi gjorde var den nedan. Den är en början till deltagarnas egentliga uppgiften för deltagarna på min kurs - att undervisa för att ro i land ett förändringsarbete på arbetsplatsen.

Tänk ut och skriv ned:

• Vad vill ni få deltagarna att känna efter era presentationer? 
• Vad ska de tänka och kunna? 
• Vad ska de göra? 
• Vad är erat kärnbudskap? Utalat eller ej - inför publiken så behöver det vara kristallklart. 
• Vilka är de starkaste argumenten för att göra det ni vill - sett ur mottagarnas perspektiv? 
• Välj ut tre av dem.
• Vilket är det viktigaste motargumentet sett ur mottagarnas perspektiv? 
• Bemöt det argumentet. Visa att ni tänkt på allt och att kollegorna kan känna sig trygga med förändringsarbetet.

- Gunlög

Vad rädsla kan lära oss - på tal om rampfeber, exponeringsrädsla och talskräck

Det talas om undersökningar som visar att det vi svenskar är mest rädda för är att tala inför en publik. I samma undersökningar ska döden ha kommit först på femte plats!

Men vad är det då som gör att många av oss känner rädsla i en talsituation? Det kan bero på flera olika saker.

Man kan ha specifika minnen av situationer som varit extremt jobbiga och som triggar i gång obehagskänslorna. Det kan också vara så att man har en medfödd biologisk och psykologisk känslighet, som skapar ökad rädsla för att till exempel bli exponerad eller granskad. Det kan även ha funnits händelser under uppväxten som har ökat rädslan.

Kanske har man sett andra som varit rädda och fått rädslan överförd, så kallad modellinlärning. Det kan också vara orimliga krav från föräldrar eller andra viktiga personer i ens närhet som har skapat en press.

En annan vanlig tanke om orsaken till olustkänslor och rädsla i en talsituation, som inkluderar oss alla, är den att vi människor är flockdjur. Våra kroppar och psyken upplever att vi står utanför flocken i en situation när vi ska tala inför en grupp och singnalerar därför stor fara.

Men tack och lov kan man arbeta med talrädsla och känslor av obehag inför att tala för publik. Ofta kan man då slippa, eller radikalt minska, den negativa stressen och på det sättet kan man också få fram budskapet på ett mer effektivt sätt.

Men vad är rädsla? Och kan vi lära oss något av vår rädsla? 

Karen Thompson Walker berättar om det i sitt föredrag.

"Fear is … a kind of unintentional storytelling that we are all born knowing how to do.” (Karen Thompson Walker)